Ludde, collie

Nu hade jag flyttat hemmifrån och längtade efter en hund. Såg en annons i en tidning att det fanns valpar i Umeå. Jag ringde och fick veta att dom hade en hane kvar och han kostade 700 kronor. Och om jag inte minns fel så var han 9 veckor gammal eller mer.  Jag ringde till min pappa och frågade om han kunde låna mig 700 kronor. Detta var alltså 1973.

"-Vad ska du ha så mycket pengar till?"

"-Jag tänker köpa en hund."

"-Ska det verkligen vara nödvändigt?

Ja, det tyckte jag och jag fick pengarna.

Sen var frågan hur skulle jag få hem honom? En bekant till mig som bodde i Karlsgård utanför Lycksele kunde skjutsa hem honom. Perfekt!

I februari nästa år föddes min flicka Vanja på Lycksele BB. Hon vägde 3620g och var 52cm lång. Ludde och hon kom att bli såta vänner. Där hon var där var han. Hon försökte till och med skylla på honom en gång när hon skrivit sitt namn på väggen.

Ludde flyttade 1979 till en familj på landet. Några år senare blev han sjuk och kunde inte leva längre.

Snobben, blandras

Nu skulle det dröja ända tills 1993 innan det var dax för hund igen.

Jag bodde nu på Klippstigen 3. Jag var gift med Kenneth och hade fått 2 barn med honom. Patrik och Lars.

Vi åkte till Stora Holmträsk och köpte honom för 500 kronor om jag inte minns fel. Han fick heta Snobben och han var en blandras mellan bordercollie och vit älghund.

Jag minns vad som hände första gången vi lämnade honom ensam hemma.

När vi kom hem hade han tagit blommorna från fönsterbrädan och skakat dem lite här och var. Mest i våran säng. Rivit ur papperskorgen hade han också gjort. Men så kan man göra när man är valp och är ensam hemma och har tråkigt. Då hittar man på något roligt. Men jag tyckte inte att det var lika roligt.

Tusse och Uy

Året är 1994 och jag är i Göteborg. Jag blir helt förälskad i en hundras jag inte träffat tidigare. Bichon havanais. När jag åker hem har jag med mig inte mindre än 2 stycken. Candeo's Freke Fjaljar "Tusse" och Sörreds Paraiso Sueca Uy. Kenneth blir jätte sur och pratar inte med mig på typ en vecka. Han tycker att det räcker med Snobben. Efter en tid blir det problem mellan Snobben och Tusse och jag bestämmer att Tusse skall få flytta. Det blir till en kvinna i Sundsvall. Jag kommer inte ihåg vad hon heter. Jag kör Tusse till Arvidsjaur för hon är där och hälsar på en kvinna som har kennel. Jag minns tyvärr inte namnet på henne heller.

Uy

Jag gick valpkurs och jag gick allmänlydnad med henne. Hon var jätteduktig tyckte jag men det tycker man ju alltid om sin egen hund så det så. Vi var även på en del utställningar och hon fick bra kritik.

Jag fick operera henne för patella men jag kommer inte ihåg vilket år det var. Måste kolla! Återkommer om det vid senare tillfälle. I alla fall så gjordes det i Umeå. Jag lämnade henne tidigt på morgonen och jag skulle hämta henne på eftermiddagen. Operationen hade gått bra. Det gick bara några veckor så blev hon jättesjuk. Jag trodde hon skulle dö för hon spydde och spydde och till slut tuppade hon av. Hon var som en trasdocka i min famn. Fy så otäckt det var. Naturligtvis var det helg också. Jag fick tag i veterinären som tyckte jag skulle vänta till måndag morgon. Så blev det och jag åkte dit då. Hon var då uttorkad så han vätskade upp henne. Jag skulle ringa tisdag ifall hon inte blivit bättre. Det hade hon inte och jag fick åka till Umeå igen. Där blev hon inlagd och jag fick åka hem. De gav henne dropp och tog en massa prover. De gav henne även något vad det nu var ifall hon ätit råttgift. Men de kunde inte med säkerhet säga vad hon drabbats av. Efter ca en vecka var hon frisk och jag fick hämta hem henne. Sen hände det så mycket i mitt liv och allt går liksom inte ens att skriva om. För att göra historien så kort som möjligt; det blev skilsmässa och jag kom att träffa en ny man. Till att börja med så verkade det som om han tycket om Uy och mig med för den delen. Så var det inte förstod jag senare. I alla fall så ringde jag uppfödaren och frågade om hon kunde ta hand om Uy åt mig, ett tag tills allt ordnat sig tänkte jag. Jag skickade henne i sin bur med flyget. När jag senare skulle hämta henne så fanns hon inte där längre, hon var såld till en annan. Jag grät i min ensamhet men försökte intala mig själv att hon fick det bättre där än hos mig. Många år senare kom ett brev i min brevlåda från någon instans som ville ha uppgifter om min hund. Jag stod kvar som ägare. Jag ringde då till den som köpt henne och fick veta att hon var död.. Det var inte roligt att få det beskedet. Då tänkte jag att kanske ändå att hon hade haft det bättre hos mig. Jag vet att jag skulle ha gjort allt för henne, kosta vad det kosta vill. Jag skulle i alla fall ha haft en bra försäkring på henne. En annan sak är att jag fortfarande har hennes stamtavla kvar och står fortfarande som ägare hos kennnelklubben. Och jag känner fortfarande en klump i magen när jag tänker på henne. Jag hade ju velat ha henne kvar.  

Boy

När jag åkte hem från Göteborg efter förlusten på min Uy så hade jag en annan hund med mig hem. Han heter Sörreds Paraiso Suedois Parfait men jag kallade honom Boy. På kenneln kallade de honom räven för han hade inte lika mycket päls som sina syskon. Han var som en liten filosof satt ofta och tittade på dom andra en stund innan han också började leka. Han var en otroligt duktig tv tittare. Jag kommer ihåg en gång när han låg framför tvn och höll koll på filmen för det dök ju upp en katt lite nu och då. Och den skulle minsann få en utskällning. I början tyckte alla att det var kul men tänk dig att se ett natur program med honom i närheten. Inte kul alls! Sen var han jätte duktig på att känna igen reklamsignaturer på tv. Om han än låg och sov och det blev reklam för bregott du vet när en ko är med, då kom han farande med väldig fart även om han låg i ett annat rum och sov. På många sätt var han speciell. Det fanns något som han var livrädd för. Försök att lista ut det om du kan. Han var frisk i hela sitt liv ända fram tills jag tvungen att operera honom. Läs hans historia.